Det som gör ont
Det värsta var inte att du gjorde slut. Det var att du gjorde det helt utan förvarning, anledning, att det kom ur ingenstans. Men vad vet jag. Du kanske hade dina skäl, som jag inte visste om.
En del av mig kommer alltid tillhöra dig, vänta på dig. Det är en för stor del för att jag ska kunna gå vidare. Tror egentligen inte att tiden läker några sår, det enda som skulle kunna läka mina sår, är om du skulle kunna berätta för mig , varför du gjorde som du gjorde.
Jag kollar runt mig på stan, kollar om du är nära, om du kanske gått förbi mig, utan att säga hej. Även fast jag vet att du är så nära, så vågar jag inte ta steget själv och närma mig.
Jag försöker bli den personen jag var innan jag träffade dig, den personen finns inte längre. Du tog med dig den, när du lämnade mig. Nu är jag en helt ny person, med andra drömmar och idéer.
Kommentarer
Trackback
